Bloggorama

Kom att tänka på ett gammalt inlägg om tunnelbanan skrivet den 29 januari för ett år sen. Sedan inlägget skrevs har ALLT förändrats nu är det 100 procent mobil som gäller. Alla sitter med sänkta huvuden och knappar i sina mobiler. Om vagnen är full och du står som en packad sardin så är det ändå 100 procent mobil som gäller. Utan att stirra har jag noterat hur folk gör sitt yttersta för att lyckas slänga iväg ett sms eller få upp telefon som ligger i väskan på golvet när det knappt finns utrymme för att böja sig. Häromdan fick jag ta del av en film, tyvärr utan ljud, för hans lurar läckte minsann inte... 
Fast i och för sig kanske det finns en poäng med att utnyttja tiden på tunnelbanan till att smsa, se bara hur det kan gå: Se upp var du går!



Tunnelbanan är ett underligt ställe. Tänk vilken blandning av människor. Alla med målet att förflytta sig i olika syften.

Till jobbet, skolan, kompisen, läkaren, affären, bion osv. Vissa sitter så tätt att de rör varandra utan att talas vid eller ens låtsas om varandras existens. En del av oss gör allt för att inte råka få ögonkontakt, vissa jobbar så intensivt med just detta så att det till slut blir oundvikligt PANG där möttes blickar, SHIT!

Sen finns det dom som är fullkomligt bekväma med trängseln, lukten, stressen och det allmänna tumultet. Dom sitter där djupt försjunkna i någon god bok, ett korsord eller tunnelbanans alldeles egna dagstidning. Inget runtomkring verkar störa dessa rofyllda människor. Lyckans ostar, vad jag är avundsjuk på dessa människor. Idag såg jag till och med en totalt avkopplad medresenär utan bok, korsord eller dagstidning som ändå såg fullkomligt bekväm ut och bara satt där med avslappnad blick. Vilken planet kommer han ifrån?

Mitt värsta hatobjekt på tunnelbanan just nu är läckande hörlurar. Kan någon tala om för mig hur man på ett just sätt kan be "headbangarbertil" att sänka volymen, utan att framstå som en gnällkäring?