Tillsammans i trafiken
Tunnelbanan är ett underligt ställe. Tänk vilken blandning av människor. Alla med målet att förflytta sig i olika syften.
Till jobbet, skolan, kompisen, läkaren, affären, bion osv. Vissa sitter så tätt att de rör varandra utan att talas vid eller ens låtsas om varandras existens. En del av oss gör allt för att inte råka få ögonkontakt, vissa jobbar så intensivt med just detta så att det till slut blir oundvikligt PANG där möttes blickar, SHIT!
Sen finns det dom som är fullkomligt bekväma med trängseln, lukten, stressen och det allmänna tumultet. Dom sitter där djupt försjunkna i någon god bok, ett korsord eller tunnelbanans alldeles egna dagstidning. Inget runtomkring verkar störa dessa rofyllda människor. Lyckans ostar, vad jag är avundsjuk på dessa människor. Idag såg jag till och med en totalt avkopplad medresenär utan bok, korsord eller dagstidning som ändå såg fullkomligt bekväm ut och bara satt där med avslappnad blick. Vilken planet kommer han ifrån?
Mitt värsta hatobjekt på tunnelbanan just nu är läckande hörlurar. Kan någon tala om för mig hur man på ett just sätt kan be "headbangarbertil" att sänka volymen, utan att framstå som en gnällkäring?
2008-08-27
