Samvete
Hur kommer det sig att lärare och utvecklingssamtal nästan alltid ger en dåligt samvete? Jag förstår inte vad det beror på. Jag vet att mina barn sköter skolan på ett mycket bra sätt. Dom kämpar och gör sitt bästa, och det räcker gott för mig. Vi planerar och gör läxor, förhör och slår våra kloka ihop när det gäller tex kluringar i matteläxan. Ändå när man sitter där på utvecklingssamtalen får jag dåligt samvete. För ett tag sen var det dags för terminens första utvecklingssamtal. Tillsammans utformades det sedvanliga kontraktet för vilka mål som ska uppfyllas under terminen. Fast besluten om att nya tag ska tas och med ett orosmoln av dåligt samvete skrev vi under kontraktet. Nu ska orosmolnet bort, vi vet ju att vi gör vad vi kan. Förutom läxor, förhör och mattekluringar lär vi oss av livet, och med erfarenheter kommer man långt, har ju någon klok ha sagt...
