Bloggorama

Ridskolehäst är väl inte den bästa titeln en häst kan få. Men ack så värdefulla dessa är för så många. Själv har jag ett stort intresse för dessa fyrbenta vänner, och tillbringar många av livets timmar tillsammans med dessa ridskolehästar, springandes runt i cirklar och på fyrkantsspår.

En stor fasa är när terminen slutar och ridskolehästarna försvinner på sommarbete. Genast börjar jag att längta efter mina fyrbenta vänner redan innan dom lämnat stallet. Nåväl dom har ju jobbat hårt i dessa cirklar och fyrkantspår under ett helt år och är verkligen värda semester. Med denna tanke kan jag till och med glädjas för deras skull när dom trängs i den varma lastbilen för avfärd till grönbetet.

För min del fortsätter ofta arbetet några veckor till innan betet/semestern (mitt bete i somras bestod förresten till stor del av GI kost, väl värd att rekommendera). Abstinensen efter ridskolehästarna blev efter några veckor så stor att hela familjen tvingades till en lååång omväg (ca 20 min) hem från landet för att förhoppningsvis få se en skymt av käraste vännen i sommarhagen. Och tänk efter ett kort telefonsamtal med en annan fyrfotavän för att förvissa mig om exakt var denna sommarhage fanns någonstans, stod hon plötsligt där som en kär gammal vän. Hon mötte mig med samma kärvänliga intresse som alltid och ville aldrig sluta kela. Hon förmedlade på sitt spåk att hon njöt av semestern lika mycket som jag. Flugorna var dock lite irriterande, liksom småponnyerna hon gick tillsammans med och hela tiden var tvungen att hålla ett öga på. Hon var en given flockledare.

Det kändes att hon tyckte borta var bra och vi språkades vid som två vänner. Nu är hon hemma igen på ridskolan och springer runt i cirklar och på fyrkantspår, och kanske åtminstånde lite grann är nog hemma ändå bäst...

Klara färdiga gå!

Alla bloggar utom jag...

- Jag vill ha en egen mobil, sa en bekants dotter. Min bekant sa att hon var för liten.

Dagarna gick och dottern upprepade "Jag vill ha en mobil, alla andra har en mobil". Min bekant tänkte att så var det givetvis inte. Det var bara något dottern sa då hon med all sin list försökte få sin mobil. För att visa dottern att alla andra inte har en egen mobil så ställde han frågan öppet till alla lagkamraterna i dotterns fotbollslag.

- Kan alla som har en egen mobil räcka upp handen? Alla räckte upp handen. Nu har även min bekants dotter en mobil. Alla bloggar utom jag...

25 augusti 2008, klockan 14:18